Sedan dess har många saker börjat växas inom mig. Jag börjar bli stoltare och stoltare, så snart kanske jag spricker. Satt i Rådhuset entré och väntade på ett möte igår och ville visa alla som gick förbi fotot på henne.
Overklighetskänslan börjar så smått också växa bort från mig, även om jag tror att jag inte riktigt fattar vad som hänt ännu. Kanske får jag vänta tills den 2 juni för att riktigt förstå.
När jag bad för Esther här om dagen kom jag att tänka på det här bibelordet: ”Därför böjer jag mina knän för Fadern, han från vilken allt vad Fader heter i himlen och på jorden har sitt namn.” Ef 3:14-15.
Jag bad min himmelske fader om hjälp att kunna vara en sån pappa som Esther behöver, men jag kände också då att Gud kommer lära mig mycket om vad Han är för oss. Jag har ju blivit adopterad av honom, så nu tror jag att han har något att lära mig i allt detta.
Hur som helst så är det mycket att fixa nu. Jag har en kurs på högskolan att hinna färdigt med, vi har en liten fest för våra vänner på lördag, Centrumkyrkan har besök i helgen av en gästpredikant, jag lyckades flytta skolans kanothajk till på måndag så att jag hinner med den också, vi skall boka tid på BVC och har fixat med försäkringskassan så att vi kan få ut lite pappadagar och annat… och så var det… jag tror jag inte skall fortstätta med listan…
Något annat nytt som hänt är att jag vaknar klarvaken tidigt på morgonen. Måndag och tisdag gick jag och jobbade en timme tidigare än normalt och nu ligger jag här 6.45 och skriver den här bloggen… kroppen kanske redan har ställt om sig till vår dotters schema…
2 kommentarer:
Brorsan, du kommer bli världens bästa pappa <3
Tack syrran! och du världens bästa faster!!!
Skicka en kommentar